25 januari, 2019  /  BETRAKTELSER

 

ÄNGLARNA SPELAR INTE FOTBOLL

 

 

När jag var liten så var min stora dröm att få bli proffs i fotboll. Började träna på att skriva autografer när jag var sju år och sa till mamma, när jag blir rik, då kommer du att få en massa pengar av mig. Vi var en stor familj och hade aldrig så gott om pengar. Det var säkert tufft många gånger för pappa och mamma att få ihop det. Mamma har berättat för mig att folk stirrade när de handlade mat för det var alltid 8-10 mjölkförpackningar i vår kundvagn.

 

 

 Varje litet ögonblick blir till ett minne


 

När jag var 13 år så läste jag i en tidning att min idol då, åt en påse med godisbilar varje kväll innan match. Då gjorde jag det också och kände mig som ett riktigt proffs. Men min dröm slog aldrig in, jag blev aldrig något fotbollsproffs. Var för blyg och vågade inte ta för mig. Någon

mental träning fanns inte heller från några ledare på den tiden jag spelade.

 

Det är viktigt att ha drömmar och våga tro på dem. Jag hade väldigt roligt i alla lag jag spelade med, lärde mig massor och skulle inte vilja vara utan den tiden i mitt liv. Fick även många fina vänner som fortfarande finns kvar i mitt liv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En stund senare i livet flyttade jag till Göteborg. Jag brukade gå mycket, helst tidiga morgnar innan staden vaknade till liv. En tidig vårdag passerade jag en fotbollsplan där två pojklag spelade match mot varandra. Killarna var nog ca 7-8 år gamla, föräldrarna skrek och hejade på sina barn. Det var inte så organiserat. Föräldrarna försökte styra och ställa vid sidan om planen, men det hjälpte inte så mycket. De flesta av pojkarna sprang ändå samtidigt efter bolle, kanske vilsna efter föräldrarnas vägledning. Det var lite rörigt kan jag säga, både på och utanför plan. 

 

Utom för två killar i det ena laget som gick och höll varandra i handen. De brydde sig inte alls om spelet och bollen hur mycket föräldrarna än ropade. De var i en annan värld, en lugn och harmonisk sådan. Efter en stund lade sig de båda pojkarna ner och liggandes bredvis varandra började de röra på sina armar och ben. De gjorde änglar i gruset. Mitt på plan och mitt under match. Så vackert.

 

Änglar finns nära oss även i de mest kaotiska ögonblicken av våra liv.

 

 

 

 

 

 

 

"